Mammans tårar...

Föreläsningsrum "Runstenen" var fullt. Cirka 70 personer.
Alla, med det gemensamt, att de har ett handikappat barn.
Det handlar om sorg som ska bearbetas. Livet tar en oväntad vändning, när man förstår, att det lilla underverket är annorlunda.
Det tar år av förtvivlan, hopp och massor med frågetecken.
Till slut landar man, till slut accepterar man, till slut blir man stark. Men man behöver vägledning.
Mats och jag har gått igenom alla processer. Vi vet vad det handlar om. Vi vill dela med oss av våra erfarenheter.
Vi förstår att det är viktigt, när lika många nya åhörare dyker upp på Habiliteringens årsdag för föräldrar och anhöriga.
Det känns i hjärtat när mammans tårar rinner när vi berättar. Vi vet vad hon går igenom.
Snart förstår hon att njuta av allt. Det tar tid. Hoppas att vi har förmedlat hopp och glädje under 80 minuter till mamman som bara ser det jobbiga nu.
Vi gör en mission, som mannen i Borås sa.
Vi hoppas det.