Lisa vs Therese Ahlshammar...

De kom samtidigt fram till glassdisken på Statoil. Lisa högg sin 88:an innan någon hann att blinka.
Hon visade sin glass för tjejen bredvid. Det var Therese Ahlsammar. Lisa, som inte har koll på simmaresset visade sitt kap framför näsan på Therese!
"Gottigottan skrek Lisa, och Therese skrattade.
Pappa som fick tunghäfta funderade på vad han skulle säga.
"Har du simmat nåt idag", var det bästa jag kom på.
Jag lät bli och var tyst.
Det var nog smart.
Therese var dock först till kassan med sin Tophat.
Lisa hade hunnit skaffa sig en Yoggi till mellis.
"Bra val, sa Therese innan hon gick ut i sommarhettan.
"Var det hon jag trodde det va", frågade Statoil-Johan.
Japp, det var Therese Ahlshammar.

Grabben fick en blöt kyss....

Hon ropade Hej, ljudligt, när hon gick in i Pressbyrån. Gubbarna hejade tillbaka. De känner igen Lisa. Pressbyrå-Ashmed har inte riktigt vant sig vid flickans spontanitet och tittar försiktigt under kepsen.
Den lilla grabben i sexårsåldern ser livrädd ut! Han undrar om den konstiga tjejen ska riva hela bygget, och ser ut som en fågelholk.
Lisa ger grabben en blöt kyss på kinden och han skulle ge allt för att lämna butiken.
Grabbens pappa med linne och tatuerade armar tar situationen med ro, och flinar lite.
Lisa har plockat sitt godis och lämnar åskådarna med ett högt Hejdå!
Hon har lämnat avtryck i Lindö denna Lördagsmorgon.
Lillkillen är fortfarande i chock.
Pappa är stolt över sin Lisa.

Grillkungarna...

Lägereldsmix

Smedby-Ricky dök upp med sedvanlig musik-cd på midsommarafton. Mammorna och barnen åkte på dans i Sörping och vi förberedde musikanläggningen, matade grillen och kritade gräsmattan.
Ljudet av ölburkens öppnande satte start för ännu ett firande i Snövelstorp.
Polis-Robban efterlyste ...nedsprutad på Östra Långgatan, och allt var som förr.
Farsan gled in med moppen från -58 och en påse på styret. Hjälmen hade han glömt hemma.
Polis-Robban hade överseende och lät sig roas av gubbens anekdoter i stället.
Smedby-Ricky var kvällens trubadur och spelade klassiska lägereldstoner.
Matchen mellan papporna och barnen slutade oavgjort...eller nåt.

Redaktionen

Extra regerar...

Annons-Anneli fich 50 minuter på redaktionsmötet och presenterade glädjande siffror för den lilla tidningen. De stora drakarna NT och Corren med mååånga anställda går dåligt och tappar läsare. Gratistidningen Extra ligger helt rätt i tiden med åtta 8(!) anställda och ökar till fina
60 000 läsare.
"Fortsätt med det ni gör, för ni gör det bra", sa Anneli innan hon gick vidare.
Vi tackar och bugar och firar på kvarterskrogen Durkslaget vid vackra Industrilandskapet.

Nytillskott i kaninfarmen...

Växthus...fint

Skotträning...

Görel i rutan

Giraff-Garp var inklämd mot en vägg bakom ett stort plank. Veterinär-Röken hade precis gett honom lugnande medel.
Mitt i allt kaos sprang SVT-teamet runt för att göra ännu en säsong av Djurmagasinet.
Klara Zimmergren, den inte allt för givna programledaren, gör ett bra jobb. Hon älskar djur, inte bara hundar, och lobbade in sig själv för jobbet.
Det är svårt att tänka bort Görel...och braaaa, när hon med stort allvar ska berätta för tittarna om sjuka djur i verkligheten.
I en tagning skulle hon beskriva giraffens egenskaper.
"Det var bra", sa inspelningsledaren. "Men du sa elefant i stället för giraff ."
Jag kommer att följa höstens avsnitt.
Klara Zimmergren var nämligen snyggare i verkligheten än vad som framgår i rutan.

Drömmen blev sann...

"Jag har hånglat med en delfin", skrek Extra-Angelica när våtdräkten åkte av. Hon fick en helt privat visning av delfinerna på nära håll, och då menar jag nära håll. Hur många har hånglat med en delfin...egentligen!?
"Det här är min dröm", fortsatte hon som vore hon i trans.
Under en timme fick Extras team en fin genomgång av livet bakom kulisserna på Kolmårdens delfinshow.
Delfintränaren var i det närmaste lyrisk när hon berättade om sitt fantastiska jobb med de kloka däggdjuren. Hon berättade lite i förbifarten att hon inte alls hade tänkt att bli delfintränare, utan gled liksom in på ett bananskal. Hyfsad glidning rakt in i många flickors drömjobb.
Extra-Angelica fick i alla fall en dröm uppfylld, en våt dröm!
Själv skriver jag nyhetstoppen om arbetslösheten.
Det är så olika det där.

Sprängaren...

Han satt i den gröna jeepen och sög ur det sista nikotinet ur fimpen. Den långa och magra kroppen behövde en rejäl snus också innan arbetet skulle börja. Sprängaren borrar hål i berget för att kunna sätta kryptonit i hålen. BANG!
Snövelstorp ska få kommunalt vatten och avlopp. Vi går från mulltoa till vattentoalett. Året är 2009 och vi slipper snart att skita i en säck.
Hur ska det bli med det fina Snövelstorp med anor från tidigt 600-tal och den pittoreska idyllen långt ifrån storstadens stress.
Det var bättre förr.

Avsked med klass

Stockholms-Jojjo drar tillbaka till huvudstaden efter en sejour på Extra. Hon var på strålande humör sista dagen vid redigeringsdatorn. Angelica terrade med Winnerbäck och Jojjo kontrade med små elakheter. Johannas sista radiosändning skulle bli speciell. Vi ville höra den på östgötska. Johanna tvekade men vågade och gjorde det jävligt bra!
Danne var på partyhumör och var "Pata" på P3 med stor säkerhet. Eva dominerade baren som vanligt och Micke hade lilla julafton och överöste Jojjo med avskedspresenter.
Ullis jobbade stenhårt med EU-uppslaget och anslöt något sent men med bravur.
Kvällen spårade aldrig ur tack vare vår fantastiska Ida, som med formidabelt lugn och fingertoppskänsla lotsade oss genom Linköpingsnatten.
Vad mer att begära?

Mina invandrargrabbar

De satt där på Fräcka Frökens uteservering. Hettan var fin och de sörplade på varsin kall Cola.
"Tänk om man vägde 10 kilo mindre, då skulle jag gå fram och stöta, sa Tony". Han syftade på en söt tjej som gled förbi i nya sommarklänningen.
Grabbarna satt där och spanade på första parkett.
Jag kommer ihåg dem från skolan.
Tony hade kostym på sig på skolfotot i ettan. Nu är han en vuxen man, och vi snackar om tiden på Rambodal. Vi har samma snack, och vi är samma människor som för 15 år sedan.
De kommer ihåg gamla slöjdläraren, som om det var igår. Nu är vi gubbar, mer eller mindre allihop.
Och vi sitter där på första parkett och njuter av utsikten.

Min älskling...

...är 14 år , autistisk, med utvecklingsstörning.
Hon är bäst i sin värld. Men hon kan vara svår. Mycket svår. Lisa saknar de spärrar som vi andra har. När det är kaos är det KAOS!
Så har det varit idag. Hon är arg, och röjer allt i sin väg. Ibland glad, men mest arg. Hon vet inte varför, och hon ansvarar inte för konsekvenserna. Det gör jag. Jag måste, för vem gör det annars!? Det är svårt ibland, och gränsen för vad man klarar tänjs som ett gummiband. Till slut brister det. Och hur blir det då?!
Som tur är så finns det timmar på dygnet för återhämtning. Annars skulle det aldrig gå.
I morgon går jag till jobbet.
Räkmacka i jämförelse. Som att sno godis från små barn!
Somliga förstår. Andra inte.

Lifegard Cyprus bay

Lifegard Cyprus Nissi beach

Panicos, kung av Cypern

Han gled in på frukostbuffén med en trasa i handen och förkläde runt midjan. Med pondus och lätt framåtlutad gång hade han full koll på de hundratalet matgästerna.
Plötsligt räckte han ut tungan till Linnea. Han rörde inte en min och fortsatte förbi.
Nästa gång räckte han ut tungan igen och Linnea svarade på samma sätt. Med ett blinkande öga och ett snällt leende hade han nått sitt mål.
Panicos återkom till kvällsmiddagen på den fina restaurangen. Samma glimt i ögat som de senaste tio åren.
"Jag älskar mitt jobb", sa han.
Vi hade träffat kungen av Cypern.

Vener och artärer...

Blodomloppet. Vad är det för jävla namn på ett löp?
Min kropp ska flyttas runt i behagligt tempo cirka 5 kilometer. Huva!
Känner mig faktiskt i hyfsad form. Vi får se hur det går!?
Stor del av Extras redaktion deltar. Prestige? Nej, jag tror inte det.
Vädret hjälper oss inte. Nej, här är det vilja, vilja och lite mer vilja.
Vet inte om det är så nyttigt, men kul ska det bli!

Chef för en dag

Sitter alldeles ensam på redaktionen. Har precis fördelat jobb till mina medarbetare. Det är något visst, det där att vara ledare.
Reinfeldt till Linköping, tioårsdag för Malexander, tjej som utgav sig för att vara läkare, poliskonferrens i säkerhetssalen, bilar som går sönder, kollegor som är risiga, men ger järnet ändå! Upprörda tennisspelare (Hallå! Spela tennis istället!). Det är roligt nästan jämt!
Och mitt uppe i allt, kommer det där som kallas livet.
Stanna upp och njut!

Snus-bakslag

Efter dryga månaden kom så bakslaget, eller misslyckandet, eller lyckan. Allt beroende på från vilket håll man ser det.
Klartext:
Jag köpte en dosa General white portion. Det är lägre nikotinhalt i den. Jag vet, riktigt dålig ursäkt.
Men det räckte för att bli människa igen.
Har syndat någon vecka nu och har inte bestämt mig var det landar.
Snusare eller icke snusare. Jag vet faktiskt inte. Just nu är jag snusare-light..eller nåt!

Cypern...

Landade på Lanarca flygplats. Värmen slog till som en vägg. 30 grader är varmt. Sommar!
Hela ön är snustorr och de har byggt upp lite låtsasvärldar runt hotellen. Helt sjukt egentligen.
Allt är så turistigt och välplanerat. Allt för att locka turister. Men va fan, vem ska klaga!?
Det är ju här, runt medelhavet människan började trampa, eller?
CU

Journalister utan dator...

Det var smått kaos på redaktionen idag. Serverbyte gjorde att vi skulle vara utan vårt viktigaste verktyg, datorn, i fyra timmar.
Hmm.. det skulle väl gå.
jag åkte på pressvisning utan att veta tiden. jag kom en timme för tidigt, men utställnings-Bonnie var snäll och gjorde en egen visning för bara mig. Tack!
Efter tre bilder med kameran la minneskortet av. Snabbt fick jag åka till stan och köpa ett nytt.
väl tillbaka på redaktionen var serverjobbet försenat.
Stressen kom smygande och vi övervägde att åka över till Linköpingsredaktionen. det blev aldrig så, men vi upptäckte verkligen vad beronde en tidningredaktion är av fungerande datorer.

Pegasus

En dag på jobbet...

"Det är helt sjukt det där, att man får betalt för att göra det bästa man vet, att spela musik". Orden kommer från en av killarna i bandet Pegasus. De spelar riksfinal i Rockkarusellen i Eskilstuna på lördag.
Han är bara 14 år och visade inga som helst divalater. Han spelar i ett band för att det är det roligaste som finns.
Jag rullade in min Volvo, helt förutsättningslöst, på parkeringen vid Waldorfskolan i Söderköping. Rektorn kom med glass till alla elever. Skolan hade just fått ett kulturbidrag på 50 000 kronor. Det skulle firas.
Skolan var nog den mest idylliska jag sett. Mitt i skogen (nästan), omgiven av fantastisk natur. Överallt harmoniska elever.