50 år. Det låter gammalt.
Det kan vara så, men det är inte givet.
För tio år sedan vaknade jag av banderollen "Thomas 40 år".
Det var inte jag, för jag var bara 34 då.
Jag trodde att jag hade sovit i sex år och gratulerades på min 40-årsdag.
Det var inte jag, det var den nya grannen Thomas Nockmar.
En fantastisk granne med en fantastisk familj.
Vi var grannar i nästan tio år.
Jag brukar inte slösa med superlativen.
Vi hittade varandra direkt på något sätt.
Vi blev en del av deras fina grabbars uppväxt.
De blev en del av vardagen med vår Lisa.
"Jag vaknade klockan 7 en lördag morgon av ett glädjevrål, det var Lisa som gungade", sa Thomas.
Det var början på en lång vänskap.
en vänskap som är så viktig, men inte given.
Igår firade vi Thomas Nockmar 50 år.
Det var fint, vi var snygga.
Snyggast var nog Thomas 50.
Bakom framgången står Lena, 27 och två underbara söner.
Vi är glada att vi finns i deras liv...
Glädjens djupaste källa öppnar sig i mötet mellan människor när det är äkta och utan krav,ett livsrum där var och en för plats.
SvaraRaderaVi är ensamma men vi behöver varandra.
Vi är samtidigt oberoende och helt beroende av varandra.
Det är livets djupa och gåtfulla paradox.
En vän kan bejaka och skärpa alla sinnen.
Han eller hon delar gärna tankar,drömmar och minnen,
Han eller hon lyssnar och besvarar och vågar allid fråga.
Och när du är rädd kan han eller hon få dig att våga.
Han eller hon står vid din sida när livet är hårt.
Och han eller hon får dig att skratta åt det som varit svårt.
En vän bryr sig om dig för han eller hon har dig kär.
Och han eller hon älskar att se dig pricis som du är.
Var rädd om den fina vänskapen som Ni har!
Kram F
Fint!
SvaraRaderaKram/ T