lördag 18 februari 2012

Det är det minsta jag kan göra...

Min klasskompis Maria hörde av sig.
"Jag har en tjej här som gör ett arbete om autism, och jag tänkte på dig", sa Maria.
Självklart, jag är på, svarade jag.
Långt nere i Norrköpings hamn ligger Jobbfabriken.
Jag fick fick en bild av vår välfärd, på nära håll.
Vi snackar fas 3. Ett ord på ett papper, skapat av vår välfärd.
Men att få se det i verkligheten, bakom rubrikerna är fint.
Jag vill ändå tro någonstans att politiker, oavsett färg gör sitt bästa.
Tjejen är 32, är ensamstående med tre barn, varav en utreds för autism.
"Jag är lite nervös", sa hon när jag kom.
Efter tre minuter kunde jag konstatera.
Att den ensamstående mamman kämpar långt utöver vad som är normalt.
Jag kunde konstatera att ännu en pappa hade dragit när det blev jobbigt.
Den 32-åriga mamman fick min bok, min berättelse om ett annorlunda liv.
Den 32-åriga mamman fick mina råd till hjälp som hon så väl behöver.

Det är det minsta jag kan göra...

2 kommentarer:

  1. "Den som är barmhärtig behandlar andra medlidsamt"

    Thomas,Du är en kärleksfull,ansvarsfull och barmhärtig far som är värd allt beröm.

    Du har ett stort och hjälpsam hjärta som öppnar vägen till kärlekslyckan.

    Tack för att Du finns och ställer upp för Dina medmänniskor när de är i nöd.

    Du är en räddande ängel!

    "Den kärlek som Du ger i omtanken om andra ger lärdom om hur vi ska vara mot varandra"

    Jag tycker att man får större mening i sitt liv när man gör något för andra.

    Att ge av sin tid och energi för att stötta någon som går igenom en svår period kan vara mycket givande.

    Många varma hälsningar och kramar till Dig och Din älskade familj!
    F

    SvaraRadera
  2. Tack!

    Vad fint du uttrycker dig!
    Jag blir glad, och det du sa om att du inte är så bra på att skriva stämmer inte! :))

    Ha det fint!

    Kram/Thomas

    SvaraRadera