Kan inte låta bli att bli lite stolt.
Linnea har spelat fotboll sedan hon var sex år.
Jag lovade mig själv att inte trycka på.
Jag lovade mig själv att inte bli en sån där pappa som lägger förväntan på sin dotter.
Ansvaret för min egna fotbollskarriär som slogs i spillror, den får jag leva med själv.
Jag kommer aldrig att tvinga nån till nåt. Och definitivt inte min dotter.
Linnea njuter av timmarna på fotbollsplanen.
Jag är glad för det.
Gladare än nån förstår.
Men när Linnea inte tycker det är roligt längre, då ska hon sluta.
Hon är en teatertjej. Hon har börjat i en dramagrupp.
Det är hennes grej. Jag vet det.
Gå på din magkänsla. Gör det som är roligt.
Det är det bästa jag kan skicka med lilltjejen.
Linnea gör valet och jag kan bara stå där och stötta.
Som bara en stolt pappa kan.
En god förälder lever sitt eget liv och låter barnen leva deras. Heja dig!!!
SvaraRaderaSkönt att höra Ingla!
SvaraRadera/Thomas
Reagerade förvånansvärt mycket på att någon skulle vara nyfiken på mig. -Ja, som är över 7år då alltså. Jag ska suga på den karamellen en stund till, sedan kan jag nämligen avslöja hur enkelt du kan få veta vilken enkel person jag är.....
SvaraRaderaJag har följt din blogg ett tag, och det värmer så gott att få bekräftelse på att det finns sunda föräldrar där ute, föräldrar som betalar högt pris för att vara just föräldrar!!!
Som lärare tänker man ju så ofta på de som kanske inte alltid orkar finnas för sina barn!!!
Jag ser ditt hårda arbete!
/ingla
Ha ha, sju, eller 33 år, spelar ingen roll för mig!
SvaraRaderaDina tankar är fina och finurliga, med värme och klokhet bakom.
Tack, dock, för dina reflektioner.
Det enkla och det raka är inte alltid förknippat med en enkel person, snarare ett bevis på djup och insikt, vilket är positivt i min värld.
Och som lärare, jag tolkar att du är det, har man kanske ett lite mer empatiskt tankesätt.
För min del, som gammal lärare, kan jag säga att det definivt inte är journalistvärlden som har lärt mig något om empati...om man säger så..;-)
Kram/Thomas