Det är så fint och vackert...

De är syskon.
Den ena har autism.
Den andra är ganska normal.
Men de är syskon. Ingen kan ta ifrån dem det.
Det är inte lätt för Linnea att ha ett så krävande syskon.
Men hon gör det bra, som bara ett barn kan.
Hon blir trött på Lisas speciella sätt att vara.
Hon har rätt till det. Det vore konstigt annars.
Men jag kan inte låta bli att bli imponerad.
Imponerad och lycklig över mina tjejers kärlek till varandra.
Det är så fint och vackert.
Det händer inte så ofta, att de är i balans samtidigt.
Det händer inte så ofta att de kramar varandra.
Men när det händer stannar klockan och fadershjärtat hoppar av lycka.
Lycka över att ha två fantastiska döttrar...