Vi skrev om Paulinas fruktansvärda upplevelser när hon såldes som sexslav.
Det är svåra saker att prata om, svåra upplevelser att bearbeta.
Paulina har valt att gå ut och berätta så här tio år efter.
Jag träffade henne igår och berättade hennes historia.
En historia som berör.
Jag frågade två gånger om hon ville gå ut med namn och bild.
Jag fick ett tveklöst ja båda gångerna.
Det blev lite "smaskigt", skrev hon i ett mejl till mig när hon såg sig själv i tidningen.
Jag förstår hennes reaktion.
Det är en svår balansgång.
Hon berättar och jag skriver.
Jag skriver exakt det hon säger.
Det är lätt att tro att journalisten inte har något hjärta och gottar sig i det "smaskiga".
Det kan lätt tolkas så när man ser rubrikerna.
Paulina hade ingen arg ton i mejlet.
Hon skrev att jag gärna fick höra av mig igen och följa upp arbetet.
Arbetet med att hindra att fler tjejer hamnar i samma situation som Paulina.
Jag gör gärna det.
För om jag kan göra nåt, för att hindra bara ett enda övergrepp, så står jag först i kön.
Tack för orden o tanken, härligt med bra journalister o bra människor:)
SvaraRaderaTa hand om dig, kommer absolut läsa vidare på din blogg. Är säker på att vi båda kan göra bra saker av våra livshistorier.
Sköt om dig/er.
Kram Paulina
Tack själv Paulina!
SvaraRaderaUr kaos kommer kraft...
Kram /Thomas