Jag träffade Inger i går.
Det var tio år sedan jag träffade henne.
Det var ett trevligt samtal. Vi hade mycket att prata om.
Känner du igen mig? frågade hon.
Klart jag gör, svarade jag.
-Jag läser din blogg, sa hon.
Efter vårt samtal slog mig tanken...
...jag ser siffror på räknaren.
...jag ser att många läser bloggen.
Det är otroligt glädjande, men skrämmande på ett sätt.
För som bloggare, är du inte bättre än ditt senaste inlägg, om du frågar mig.
Men jag ser siffrorna och jag lärde mig att räkna i skolan.
Det är 300 unika människor som läser varje inlägg på min blogg.
Du är en av dem.
Jag är otroligt tacksam för att du läser.
Det inspirerar.
Min bloggkollega Angelica, kommenderar kommentarstvång på sin blogg.
Jag vill inte gå så långt.
Men som bloggare, journalist och människa blir man ändå nyfiken.
Nyfiken på vem som läser och följer bloggen.
Så du får gärna kommentera inläggen när du känner för det.
Säg ifrån om jag går för lång.
Säg ifrån om du tycker jag snackar skit.
Säg till om du gillar det jag skriver.
För när det är så många som läser, känner jag ett ansvar.
Ett ansvar att leverera.
Jag själv kommer att skriva, så länge inspirationen finns.
Jag hoppas att du fortsätter att läsa.
Det ger nödvändigt bränsle till inspirationen.
Kram från mig!
Jag läser med stor glädje =)
SvaraRaderaKram anna hartikainen
Jag läser. Men inte lika ofta som förut. Stör mig för mycket på det där med bild i eget inlägg. Tragiskt men sant.
SvaraRaderaJag kikar in då och då och läser hos dig.
SvaraRaderaTänk om man kunde se vilka som kikar in... Jag är oxå nyfiken, även om jag inte har lika många läsare som du :) Men visst blir man extra glad när nån säger "Hej"
Så... Hej! Du vet ju redan vem jag är så jag behöver inte presentera mig :)
Kram Nina!
Jag läser, och har ju ibland åsikter. Eller jag har ju jämt åsikter, men försöker bespara omvärlden!!
SvaraRaderaEn åsikt är nog att du inte har så stort ansvar. Jag anser att din blogg är din blogg. Det är ju mitt val om jag läser, eller hur??
Nu har du 301:-)
SvaraRaderaSkönt Anna! Känns tryggt att du läser med glädje!
SvaraRaderaIngela, klart du ska ha åsikter!
Nina, ja visst blir man nyfiken!
Anna, du är viktig här! Förklara varför bild i eget inlägg stör, så att jag kan ändra mig.
Fighter, välkommen hit! Skön blogg har du!
/Thomas
Thomas - För att det är som att servera en köttbit och sen när alla har ätit upp den komma ut med potatisgratängen. Som att ge bort en blomsterbukett med blommorna avnoppade i en påse bredvid. Som att riva ut alla bilder ur en barnbok och visa dem efter att sagan är slut.
SvaraRaderaDet hör ihop, bild och text. Tillsammans bildar de en helhet. Då blir det konstigt när de ligger isär. Det känns som om du markerar att de inte hör ihop då. Som att bilden är ett inlägg och texten ett annat. Som att de inte handlar om samma sak istället för att förstärka varandra. Men så ser man att du inte gett bilden någon egen rubrik och då ska man förstå att den hör till inlägget nedan. Det blir konstigt.
Du får såklart att göra som du vill med din blogg. Det är jag som är sjuk i huvudet som tycker att det finns ett rätt och ett fel och att alla ska göra som jag gör (vilket iofs nästan alla gör i just det här fallet). Mitt problem, inte ditt.
Ha ha, skön och väldigt bra förklaring Anna!!!
SvaraRaderaDet ger mig en anledning att iaf försöka en gång till! För din skull!
/Thomas
Jag läser=)
SvaraRaderaTycker om din blandning av humoristiska och allvarliga inlägg. Gillar att följa Lisa. Jag blir också tacksam över min simpla vardag, tar den inte för given längre.
Jag hade förr blogg, den blev stor, för stor. Så stor att jag började tjäna pengar på den. Jag tappade mitt privatliv. Likaså min man då folk kom fram till honom på arbetstid (arbetar som polis) och frågade om han var "Svansens" man. Tillslut bloggade jag för andras skull, inte min egen.
Mitt råd till dej är att du ska blogga som du vill, skriva som du vill och framför allt blogga för din egen skull. Visst har du ett ansvar, men jag tvivlar inte en sekund på ditt sunda förnuft.
Hälsningar Hanna Gåverud
Tack Hanna för dina råd!
SvaraRaderaKramar/ Thomas
Tack, gillar dig och din blogg.
SvaraRaderaLias liv och vardag är gripande att följa. Kram.
Inger Grinne.
Förlåt stavfelet ska ju vara LISAS liv.Var lite snabb där! Inger igen!
SvaraRaderaJag följer din blogg, emellanåt, men då längre stunder och "läser igen"det jag missat. Läser av flera anledningar bl a roligt att se vad sin "gamla" träslöjd- och bildlärare har för sig nu för tiden, men även följa Lisas liv (minns så väl när du berättade om din fina tjej i skolan). Gillar när du beskriver händelser i vardagen, både stort och smått. =)Ha det gott!
SvaraRadera