Svärmor bockar djupt och tackar för sin altan...

Den tryckta brädan får pressas in.

Det är som skön musik.

När den sista delen i bygget har hittat sin plats.

Jag har aldrig varit musikalisk.

Men när jag och virket blir ett kommer musiken. (Det är nu Helene tror jag rökt svamp).

Jag är inne på min tredje altan i sommar.

Jag trivs med snickarbältet. Det är då jag hittar mig själv.

Svärmor bockar djupt och tackar för sin altan.

Hon slipper trampa snett på en tillfällig lösning från entrén.

Det är belöning nog för timmarna.

Jag ser hennes lycka och packar ner verktygen.

Innan regnet kom fick tredje altanen sin form på hemmaplan.

Den invigdes med grillat kött.

Ytterligare en grillplats.

Ytterligare en ny vy.

Men nu får det vara bra.

Man kan ju inte snickra altan hela sommaren.

Så roligt är det ju inte...