Nära sanningen för två pappor med fri lek...

Rickard ringde.

-Jag knäpper en Spendrups och lyssnar på Uno Svenningson, sa han.

-Det är sommar, det blir inte så mycket bättre, kom strax efter.

Vi har ett förflutet, Rickard och jag.

Vi är som bröder. Jag tror han håller med.

Jag vet vad han menar.

Vi hade fri lek. Två pappor med småbarn.

Vi satt på balkongen på Albrektsvägen. Bara han och jag.

Det kan ha varit runt 2000.

"Nära sanningen", med Uno Svenningson rullade på stereon.

En kall Carlsberg, två pappor, två bröder fick en fristad.

Gitarrerna kom fram och det bläddrades låtar i pärmen.

En öl till och ackorden lät bättre än nånsin.

Cyklarna tog oss genom ett Norrköping i sommarskrud.

Livet var enkelt och vi var nära sanningen, på nåt sätt.

Nära sanningen för två pappor med fri lek...