Båda fick en boost till självförtroendet som räcker livet ut...

-Målvakten är jävligt gul, sa Emil.

Vi stod mitt i IFK Norrköpings hejarklack, Peking Fanz.

Emil är en gammal elev till mig, numera bosatt i Göteborg med sin familj.

Vi hittade varandra redan när han gick på mellanstadiet.

Jag tror inte vi har mötts sen dess.

Flera lärare tyckte han var jobbig.

Jag gillade hans ifrågasättande. För han gjorde det snyggt.

Vi har samma humor och samma distans till livet.

Jag kände det då.

Jag kände det igår, sådär en 15 år efter vårt första möte.

Vårt första möte när jag var lärare och Emil var elev.

-Du är min mentor, sa Emil över första ölen på Butlers.

Det är ungefär det bästa betyget man kan få så här i efterhand.

Emils farsa Affe var med förstås.

Affe och jag har passionen för IFK Norrköping ihop.

Emil skiter i vem som vinner.

Målvakten är jävligt gul, sa han och stämde in i sången på läktaren.

"Det är vi som är Norrköping".

-Som en religion på nåt sätt, säger Emil.

Vi hann med lite fina historier från den gamla tiden på Rambodalsskolan.

Affe delade med sig av de finaste av fotbollshistorier.

När han själv var tränare för länge sedan.

"Vi toppar laget", var budskapet från tränar-Affe.

De förväntade stjärnorna värmde upp.

Men Affe kastade in två killar som aldrig nånsin har betraktats som stjärnor.

En av dem avgjorde matchen. Den andra gjorde ett kanoninhopp.

Båda fick en boost till självförtroendet som räcker livet ut.

Vi har samma syn på livet Emil, Affe och jag.

Fotboll är stort...

...men bara en lek...