-Jävla kapitalist, skriker han och blinkar...

-Hej, jävla kapitalist!

Orden kom från grannfastigheten.

Jag tittade upp och såg tre byggjobbare renovera huset som är till salu.

-Kom kompis, jag ska visa dig vilket jävla fuskbygge.

Vi blev kompisar direkt.

Zoran från Serbien hittade min frekvens.

Jag gillar det där. Jävla kapitalist....

-Kan du fixa kaffe? frågade Zoran.

-Jag fixar öl, vilken sort tycker du om? frågade han ivrigt.

Carlsberg är gott, sa jag.

Zoran skrev Karlsberg på sin risiga byggbuss.

-Du får fyra, sa han och ringade in en fyra på bussen. Du fixar kaffe. Jag fixar öl.

Zoran är på 54, som han själv uttrycker det.

Han jobbar mycket.

15 timmar per dag är inte ovanligt.

Han älskar att bygga.

-Jag skickade 70 ooo till min mamma i Serbien.

-Vi har en annan kultur än ni svenskar.

-Vi hjälper varandra.

Jag hinner inte kommentera.

-Men Sverige är bra.

-Jag säger till alla som kommer hit att klaga inte. Åk hem istället!

Zorans pitbull blir lite styrig.

-Han är snäll, säger Zoran och rycker i kedjan.

Zorans pitbull är stor som en mindre häst, trots sina åtta månader.

Jag känner mig inte helt lugn med biffen som buffar på mig.

Men vi hittar varandra på nåt sätt, Zoran och jag.

-Kan du hjälpa mig att lägga om ett tak? frågar han när jag berättar om min snickarbakgrund.

-Det är bra pengar.

Han tar mitt nej, utan omsvep.

Vi tjatar lite varje dag över staketet.

-Jävla kapitalist, skriker han och blinkar.

Jag levererar kaffe.

Jag gillar Zoran.