Mopederna tog oss från Snövelstorp.
Försommarvärme.
"Glöm inte långkalsongerna", skrek ett sms från farsan.
Vårvinden tog oss till Fiskeby bruk.
"Det här huset har jag byggt", sa farsan och berättade om knösarna i ledningen som skulle ha det finaste.
Vidare till gubbens barndomskvarter på Solgårdarna i Haga.
Det hette så. Det var inte Solsidan. Det var barnrikegårdar, i folkmun.
Varmvatten, badkar och tre rom och kök.
Lyx på 1940-talets Norrköping. Fem ungar i snitt. Största familjen hade 13.
72 lägenheter. Farsan pekade på alla lägenheter, där vi stod på gården.
Han satte alla namn.
Han pekade och berättade vem som bodde var.
Han satte 72 familjer på mindre än fem minuter.
Det har gått 50 år.
Jag är imponerad.
Tre timmar senare och x antal berättelser från Chrilles barndom, var vi tillbaka i Snövelstorp.
Tack för guidningen farsan.
Jag är imponerad.
Och grattis på 66-årsdagen!
Det låter som en härlig tur tillsammans. Sina bardomskvarter, man undrar ju lite smått hur de kommer att se ut när man kommer upp i den åldern...
SvaraRaderaFin present, att få vara tillsammans!
Hoppas att han var lika nöjd och glad som du//Lena
Ja, vackert på nåt sätt Lena!
SvaraRaderaTror gubben var nöjd! :))