Jaså? sa jag. Det är inte bra.
Jag vill inte att mina barn ska vara kaxiga, om de inte har rätt till det.
I det här fallet såg jag mellan fingrarna.
Linnea är vass på praktiska övningar, och har pappas självförtroende.
Bra ibland, dåligt ibland.
"Min pappa är slöjdlärare", sa Linnea i diskussionen, när Gösta blev trött.
Jag skulle, i normala fall, tycka att det inte var okej, att säga så.
Men den här gången höll jag låg profil.
Jag vet att Linnea är vass, och obekväm.
Jag vet att Gösta är slöjdläraren som fått jobbet för att han är hantverkare.
Pedagog, stod inte i kravlistan.
Idag byggde Linnea och jag en kaninbur.
Hon har lätt för sig. Hon greppade instruktionerna och jag blev snart överflödig.
Hon ligger långt framme, när det gäller praktiska övningar.
Jag vet det med 15 år av slöjdlärande...
Jag blir lite stolt över min dotter.
Och jag tillåter mig att bli det.
Med all respekt för Gösta.
Men i det här fallet håller jag på min dotter....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar