Jag är så nyfiken på var din unika kreativitet tog dig i livet...

Träslöjdlektionen hade precis tagit slut.
Det var sista lektionen för dagen.
Alla elever rusade hem, utom Elin.
"Jag vill göra fint i din slöjdsal Thomas", sa hon.
Hon var bara nio år, men blicken var bestämd.
Okej, ring din mamma och fråga om du får stanna kvar, kontrade jag.
Mamman gav ok och kreativiteten satte fart.
Elin var en sån tjej. Hon hade en stor gåva.
Allting hon tog i blev små varelser i hennes fantasivärld.
Allt hon tillverkade blev små konstverk.
Det blev lite städning och mycket fantasi.
Hon hade en frizoon där i slöjdsalen under fyra år.
Jag studerade hennes kreativitet på håll och njöt i fulla drag.
Tre år senare hjälpte hon mig att illustrera ett läromedel i bild.
Som tolvåring-en fullfjädrad illustratör.
Jag har haft 1 000 elever. Hon var outstanding.
"Vi ska ha en dejt, du och jag om tio år", sa hon till mig många gånger under skolåren.
Det går ju inte, sa jag. Jag är ju gift och du har säkert en pojkvän då, sa jag varje gång.
"Det skiter vi i", sa Elin.
Jag har inte hört något från Elin sedan hon slutade sjuan.
Men jag kom och tänka på henne när jag hittade några av hennes alster, som hon gav mig.
Så Elin, om du läser det här inlägget:
När kommer dejten?
Jag är så nyfiken på var din unika kreativitet tog dig i livet.
Jag tar med min fru, och du din pojkvän.
Så kanske de lär sig något....