-Pappa, vi måste ut och träna fotboll, sa Linnea.
Yes, tänkte jag.
Äntligen.
Jag snörade på mig mina nya fotbollskor.
Linnea snörade på sina guldskor.
Vi tillverkade en tillfällig målbur av gungställningen.
Solen gick ned bakom garaget när vristskotten ven genom luften.
Några bollar hamnade hos grannen.
Det var snedskott, det var drömträffar.
Pappa och dotter i fotbollsträning hemma på gården.
Det är vackert.
Det har gått många år sedan jag stod där nere på bygdens fotbollsplan som 12-åring.
Då det bara fanns ett mål.
Att bli fotbollsproffs.
Jag vet inte vad Linnea har för mål med sin fotbollsträning.
Men det spelar ingen roll när bollarna viner genom luften.
Glädjen finns där nu.
Det är gott nog...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar