Kollega Ullis frågade om jag kunde följa med som fotograf. Vi skulle fånga vintersportare.
Jo, man tackar. Inga långfillingar och tunna lågskor på fötterna.
18 minusgrader blev till 48 efter två minuter med fingrarna på kameran.
Men vad gör man inte för lite härliga bilder!?
När åtta av tio fingrar var bortdomnade och låren började svida, var äventyret över.
Men ett annat äventyr tog vid.
Vid korsningen Hörngatan/St:Persgatan skulle vi passera övergångsstället. Med kameran på axeln försvann fästet på Eccodojan i mötet med en isfläck.
Jag hann inte tänka innan hela min kropp hade slagit i asfalten.
När hjärnsynapserna började fungera och kroppen stod upprätt kom så frågan:
"Hur i helvete gick detta till"?
Inte en skråma på vare sig kropp eller kamera.
Den sekvensen hade jag gärna sett på film.
Föll jag så jävla snyggt?
Ska kolla om det finns nån övervakningskamera i korsningen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar