Det var dags för vaccinering för riskgrupperna. Lisa ingår i riskgruppen. Vet inte riktigt varför, faktiskt. Kanske beror det på att hon har autism.
Det krävdes förberedelser.
Jag rekade Vrinnevisjukhusets lokaler timmarna innan prövningen.
Genom entrén, till vänster, fyra trappor och in på avdelning C.
Jag berättar för syster Susann.
Hon lovar att fixa ett eget rum. Lisa får panik i ett väntrum fullt med människor. Och då skulle det vara kört liksom. En chans, och det måste bli rätt.
17.28 kommer vi till avdelningen. Lisa håller mig hårt i handen. Hon är spänd och inget får gå fel.
Fyra systrar möter upp och leder oss in i ett rum.
Carina hälsar på Lisa. Säkert och med mycket värme.
Tröjan åker av och jag håller ett stadigt grepp om Lisas arm medan syster Elisabeth, försiktigt trycker in nålen.
Lisa grinar illa, men klarar trycket.
"Vill du ha en ballong, frågar syster Carina, och äventyret är över med en lycklig patient.
Tack Carina, Elisabeth och de tre andra systrarna som var inblandade i processen, som kunde ha gått åt helvete, men gick så bra.
Så skönt att det finns förstående personer. Kul att det gick så bra!! Tjejen blir bara duktigare o duktigare.
SvaraRaderaKram Hella.
Ja, Hella, det är tur att det finns fina människor i vår omgivning!
SvaraRadera