"Pappa, det är suddigt ute", sa Linnea och tog sina första språkliga framsteg. Dimma och suddigt seende genom fönstret, är samma sak för en treåring.
Hon är unik, som alla andra barn. Hon ser världen på sitt sätt. Och det blir så bra.
"Hon är ute och cyklar", säger Cina på frågan var Linnea är.
Det är svårt att förstå, för en pappa, att den lilla flickan har sitt eget liv. Att hon har packat sin väska och cyklar själv till farmor och farfar, för en helg i frihet.
Där står hon i centrum.
Där är hon bäst.
Där får hon godis.
Där får hon som hon vill.
Det ska vara så.
Jag blir så glad, hon har sin trygghet. Hon är nio år och redan världsvan.
Hon kommer att gå på nitar. Hon kommer att vara olyckligt kär. Hon kommer att undra, vad livet går ut på.
Hon är på god väg, att utforska livet.
Det ska vara så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar