-Vill du ha en egen mobiltelefon? frågade jag Lisa.
Det blev tyst några sekunder, sedan kom glädjeskuttet.
Hon viftade på armarna, som hon gör när hon blir riktigt glad.
-JAAA, skrek hon och kände sig stor. Det syntes, liksom på hela kroppen.
Den rödvita Nokian, utan sim-kort, analyserades intensivt!
-Vem ringer du till? frågade jag.
-Till Bamse, svarade hon, som om det var självklart att just Bamse skulle få det första samtalet.
I en timme sökte hon kontakt med seriefiguren i hennes hjärta.
-Hallå?
-Vad säger Bamse?
-Många barn, säger Lisa.
Det betyder att det är för mycket folk i Bamses värld på Kolmårdens djurpark..
Då åker vi inte dit. Det räcker med telefonkontakt.
Lisa vill ha det så.
Då mår hon bäst.
Idag har vi köpt pizza på Rosa Pantern.
Lisa fick en klubba, som alla andra barn.
Hon är 14 år.
Men inte mer än två inuti.
Underbart, Thomas! Skriv en bok till! En roman! You´ve got the gift...!
SvaraRaderaTack, Daniel! Värmande ord från ett proffs!
SvaraRaderaJa, det blir en till bok. Börjar känna mig redo nu!
Vilken underbar tjej!!!Så mycket värme i dina ord! Jag vill läsa den boken!
SvaraRaderaJa, det är hon. Tack! Kul att du vill läsa!
SvaraRaderaÅh va roligt! Kommer den oxå handla om din fina tjej? Hoppas, jag ser fram emot att få läsa även den boken.
SvaraRaderaKram Hella.
Tack, Hella, då är det tre läsare klara...;-)
SvaraRaderaFYRA!
SvaraRaderaHärligt Ange!
SvaraRadera