Som man bäddar...

Droppade i ett facebookinlägg att frisyren från 1983 var borta. Mittbena och hockeyfrillan försvann på mindre än 20 minuter. Det är inte riktigt sant, för håret blev kort senast 1991, då militärtjänsten ogillade vildvuxna lockar på en ung värnpliktig Filipsson. "Pappa du ser konstig ut", sa en liten dotter när jag dök upp på simskolan idag. Du var snyggare förut, sa hon. Ärligt och rakt. Men starka krafter krävde en ny frisyr på en toastmaster. Den ena kraften heter Carolina. Den andra heter också Carolina. Den ena är min fru. Den andra är min kusin som gifter sig inom kort. "Byt frilla," skrek krafterna. Lockarna åkte. Jag är inte bekväm. Min yngsta dotter vill att håret ska växa ut snabbt. Själv är jag sådär lagom inget. Håret växer snabbare än lönen landar på kontot. Men har jag bjudit på nyheten om ny frilla så kryper jag till korset. Sofia och Rebecca, jag står mitt kast. Här har ni er gamla lärare som ni aldrig sett honom, utan hockeyfrilla. Men han är fortfarande lika tokig. Bara så att ni vet... Till Monken Ohlander vill ja bara säga: Jag vet!