Men vi gör det bra, och vi gör så gott vi kan...

Det är påskhelg.
Alla träffar släkt och vänner.
Inte alla men många.
Några sitter ensamma och kämpar mot ensamheten.
Jag tillbringar helgen med min lilla Lisa. Det är lite ensamt, på sitt sätt.
Vi kan inte fira påsken med andra. Lisa vill vara själv med pappa.
Hon funkar inte annars. Hon funkar verkligen inte annars.
Det blir långsamt. Det är speciellt.
Men Lisa mår bra, och då mår jag bra.
Det är så när man är pappa.
Oavsett om barnet är ett vanligt barn, eller som Lisa, ett ovanligt barn.
Jag vet det. Jag gör det som är bäst för min Lisa.
Du behöver inte tycka synd om mig, eller tycka att jag är duktig.
Jag gör det ändå.
För det skulle varje pappa göra.
Jag vill tro det i alla fall.
Och om det inte är så, så skiter jag i det.
För jag gör det, för att det är så självklart.
Jag gör det för att lilla Lisa ger mig så mycket.
Lisa och jag firar påsk, som ingen annan gör.
Men vi gör det bra, och vi gör så gott vi kan.
Det är gott nog. För oss.