Jag kom körandes med min 965-Volvo.
Var på väg från Stadium arena efter att ha gjort en förhandsartikel om Dolphins, som går för guld. De är, förövrigt, väldigt nära, men det blir ett annat kapitel.
Mitt på Linköpingsvägen i Kneippen närmade jag mig ett övergångsställe.
Två gymnasiekillar ställde sig på varsin sida av gatan.
Liksom på ett givet tecken sträckte de en lina mellan sig.
Föremålet var jag och min bil.
De gjorde det jävligt snyggt, och jag saktade ner.
Med försämrad syn och stigande ålder litade jag inte riktigt på vad jag upplevde.
I samma sekund fattade jag drevet och blev glad.
Linan var en illusion.
Killarna hade nått sitt mål.
Och jag blev glad.
För det är precis det vi behöver i denna allvarliga, förutbestämda värld.
Vi behöver oskyldiga bus.
Bus som har effekt.
Jag har aldrig sett nått liknande, men tack för uppvisningen, killar.
Mera sånt!
Aaaaaah! Du råkade ut för det gamla reptricket, haha! Det har jag varit med om många gånger i min barndom.
SvaraRaderaJag hade nästan glömt bort det här gamla oskyldiga buset. Vårt mål var dock inte tysta och stilla leenden. Vi ville reta upp bilister och bli jagade av tjuriga gubbar.
Men om jag råkar ut för det kommer jag att reagera precis som du. Med ett leende.
Nytt för mig, men underbart...
SvaraRaderaEn klassiker, även i Etuna! Man drog i repet, ett gäng på varsin sida av vägen. Väntade på att nån skulle bromsa in. Fick man den efterfrågade reaktionen, och om föraren dessutom blev arg, så sprang man av bara fan - med hjärtat bultande och med ett leende på läpparna.
SvaraRadera