Klockan hade precis passerat nio och de första båtarna stod på kö för att slussa.
Solen bröt igenom med stor kraft. Almanackan visade tisdagen den 2 augusti.
Johanna tog emot med gul pikétröja med kanalbolagets logga på bröstet.
Den ultralätta mörkblå flytvästen toppades med komradion på axeln.
Det var snyggt hela vägen.
Hon har tagit mitt drömjobb, tänkte jag. Mitt framför näsan liksom.
Gräset vid Övre Duvkullen var nyklippt.
Den grymt blåa himlen gjorde en fin bakgrund till bilderna av Johanna.
Bilderna av en slussvaktare som har världens bästa jobb.
Hon sa det det själv. Jag tvivlar inte en sekund.
Hon trycker på lite knappar, hjälper en vilsen seglare med tampen.
En såndär fin kille med keps. Som försöker glänsa, men lyckas sådär...
Det är ett enkelt jobb, säger Johanna och vinkar av tre båtar.
Jag tror henne. Enkelt, men viktigt.
-Vi samlas och badar ibland, säger Johanna.
Jag ser det framför mig.
Kedjan går genom radion när båtarna är långt borta.
När värmen blir påtaglig.
-Jag vet inte om vi får, säger Johanna lite försiktigt.
Klart ni får, säger jag.
Klart som fan ni får, tänker jag.
Nästa liv ska jag bli slussvaktare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar