När jag svävade fritt...

Det stora vita ägget stog där i källaren.
Floating-Mia hade gett tydliga instruktioner innan jag klev ner i det 34-gradiga vattnet.
Salthalten på 30 procent skapade en känsla av tyngdlöshet och den lilla oron av instängdhet försvann i samma ögonblick som locket slog igen.
80 kilo liksom svävade i den mörka bubblan. Gränsen mellan kropp, vatten och luft hade suddats ut.
När jag äntligen vågade blunda började så resan i tid och rum.
För en sekund lämnade jag moderskeppet på mitt livs första rymdpromenad. Jag hann även med att känna mig som en jättebäbis i en gigantisk mage. Men när den tanken blev alldeles för löjlig, bytte jag snabbt skepnad och förflyttade mig till toppen av Kalles klätterträd.
Med händerna bekvämt bakom nacken startade en filosofisk röra i huvudet. Trevligt, mysigt och overkligt på samma gå gång.
När kropp och själ precis hade intagit en form likt koma, knackade någon på äggskalet.
Det var Floating-Mia.
Äventyret var över.