JAAAAA....skrek hon, när vi gick till bilen denna vanliga kväll i december.
Vi skulle leverera varor till jultidningsförsäljningen.
Hon har gjort det bra, 11-åringen.
Hon är driftig och strukturerad....precis som sin pa... förlåt, mamma.
Men det var vinterns första snö som tog all plats.
Det var länge sedan jag såg den där lyckliga minen på lilltjejen.
Det var länge sedan glädjevrålet kom.
Jag känner igen lyckan. Jag har den inte kvar när första snön faller...
Men jag kommer ihåg precis hur magkänslan infinner sig, av lycka.
Jag observerade min dotter och log inombords.
Jag kommer ihåg när snöflingorna yrde under gatulampan.
Jag kommer ihåg när morsan, jag och syrran gjorde snöänglar i Klockaretorpet.
Det är känslor som sitter kvar. Känslor av lycka.
Nu är det lilltjejens tur.
Hon kommer att minnas det där.
När hennes pappa skjutsade runt henne i snöyran..
Ja en gång hade jag med den lyckan, nu har jag definitivt inte den kvar.. men härligt att se barnens glädje över snö..
SvaraRaderaHa en fin morgondag..
/Mia
Detsamma till dig Mia!
SvaraRadera/Thomas