Jag tänker att livet är en resa. Framåt och bakåt...

Det var presskonferens i en gammal tvättstuga i stadsdelen Hageby.

Jag följde alltid med mamma dit.

En platt tegelbyggnad på gården. Mörkrött tegel.

Och små, smala, gröna fönster. Fönster med ojämn yta, som vågor.

Det luktade speciellt där, när mamma manglade.

Det var tanter i stora fina kjolar. De var alltid där.

"Det är zigenare", sa mamma.

"De bara stjäl", fortsatte hon.

Näe, det sa hon inte alls. Mamma skulle aldrig säga så.

Det har gått 35 år, minst.

Jag kommer ihåg det. Det blir så tydligt. Nästan verkligt.

Jag känner fortfarande doften från tvättstugan.

Tvättstugan ser exakt likadan ut idag. På utsidan.

På insidan är det en ny filial för Arbetsförmedlingen.

De gamla tvättmaskinerna är borta sedan länge. Liksom mangeln.

Det är presskonferens. Jag är där som fotograf.

Jag tar snabbt mina bilder, och drar iväg.

Drar iväg genom tiden.

Tillbaka till 1970-talet.

Det var bättre förr, tänkte jag.

Näe, jag skulle aldrig tänka så.

Jag bara minns och njuter av fina minnen.

Och är snart tillbaka i verkligheten, som nyhetschef, på redaktionen.

Jag tänker att livet är en resa. Framåt och bakåt...