Det finns så mycket glädje, när du väl har accepterat...

"Kan vi göra ett reportage om Lisa?, frågade Micke."
Jag tror att det berör, sa han.
Reporter Ida och fotograf Daniel besökte Lisa på Tamburinens skola.
Lisa blev glad.
Det blev bra bilder, och bra text, jag har precis läst den.
Jag tror också att det berör.
Det berör för de som är i samma situation.
Det berör för de som har vanliga barn. De får perspektiv.
Jag har förstått det efter åren ute på föreläsningsturné.
Det är tårar. Det är tacksamhet att få orden på det svåra livet.
Det svåra livet att leva med ett handikappat barn.
Jag bjuder gärna på orden, erfarenheten som vi har fått.
För jag vet hur viktig den är när man står där ensam.
Står där ensam med sorgen och tror att livet är kört.


Det är inte kört. Jag vet det nu.

Det finns så mycket glädje, när du väl har accepterat...

...att livet inte riktigt blev som du trodde...