Jag lämnade föreläsningen, med tårar på kinden...

"Jag skruvade upp radion i bilen, för att mina barn inte skulle höra att jag grät."
Orden kommer från Jenny Lexhed.
Lucas hade fått diagnosen autism.
Han var tre år och satt i bilen med sin mamma och lillasyster.
"Jag satt barnen i bilen för att vila"berättar hon.
Jag känner igen varje ord, varje beskrivning.
Jag har svårt att hålla tillbaka tårarna i en fullsatt Skandiateater.
Vi har rest samma resa, Jenny och jag.
Det handlar om sorg, förtvivlan och frustration över att inte räcka till.
"Det räcker inte med kärlek" är titeln på hennes bok och föreläsning.
Jag vet vad hon menar.
Hon har, precis som jag, något att jämföra med.
Hon har två barn utan autism, och jag har ett.
Det sköter sig själv liksom.
Den andra resan förstår bara vi.
Jag lämnade föreläsningen innan den var slut.
Jag lämnade föreläsningen, med tårar på kinden.
Men också med en känslan av lycka.

Lyckan av att inte vara ensam.