Tidig augustimorgon tog mig till Hageby och Grundläggaregatan 44.
Det är dryga 30 år sedan jag som liten skitunge gick stegen till Ljuraskolan.
Där..på gården låg stocken som Fridde satt på och proppade munnen full av godis.
Där..fanns fotbollsmålet som är borta sedan länge..
Där...är gungställningen..
Där...är fönstret där tjocka tanten skrek om någon gjorde hyss...
Där är tobaksaffären som hade den dubbelpipade revolvern som blev min för 13 och 50.
Där är...tegelväggen som vi pepprade med lerkluttar på hösten...
Där är lekparken...med de häftiga lådbilarna..
Där är pulkabacken som var så stor och har blivit så liten..
Där är staketet vid skolgården där det slogs för fullt utom synhåll för fröknarna.
Där på sjunde våningen bodde min kärlek...
Där är parkeringen där vi väntade på den gudomligt vackra lågstadiefröken.
Och...där...låg skolan.
Den är borta nu.
Minnena finns kvar...
Tänk att du varit så liten, så liten en gång. ;-)
SvaraRaderaJa, tänk vad konstigt, Ullis! ;-)
SvaraRadera