Det är inte utan att man blir imponerad...

En fotograf följde henne på jobbet. Hon var punktlig till sitt arbete, för exakt 08.00 kollade hon igenom dagens uppgifter. Det var ett pressat schema. Det var skrivbordsjobb och många möten inbokade. Fotografen fångade henne när hon bytte till rena handdukar i fikarummet. Fotografen var dessutom närvarvande när hon dukade fram lunch till sig själv och en kollega. Man undrar hur hon kan hålla humöret uppe. Alltid vara glad. Just den här måndagen i mars var ett 20-tal punkter uppsatta i almanackan. Men mitt uppe i allt tar hon en paus. Hon lyssnar på en bok. Hon vet att det är viktigt. Hon sätter av tid för en promenad i det fina vårvädret också. Förmodligen för att orka en hel arbetsdag. För det kommer mer. Efter jobbet väntar arbetsuppgifter där hemma. Hon behåller lugnet trots en tuff dag. Hon lägger sig tidigt. Bara för att landa på något sätt. Hon somnar inte direkt. Det är mycket att bearbeta från arbetsdagen. Det är inte utan att man blir imponerad. Tjejen är 15 år och är autistisk. Hon är min dotter.