Jag hade precis bytt blöja på Lisa. När jag tvättade händerna sprang hon till frysen och hällde ut en påse vinbär på köksgolvet. Ryggskottet satte ner min förmåga.
Lisa vet det. Lisa läser av allt.
När sista vinbäret var upplockat skyndar jag mot toaletten.
Lisa har hällt ut schampo och äter tandkräm.
Det går fort.
Lisa skrattar.
Jag håller igen. Får inte bli arg. Får inte ens röra en min.
För då blir Lisa arg.
Det är sämre än bus.
Balansgång, kyla, tålamod.
Det är 12-timmarspass. Det är kraft. Det är reservkraft. Det är urkraft.
Jag undrar ibland.
Hur länge jag orkar?
Det är kärleken till den lilla tjejen.
Jag vet det.
Det är kärleken.
Den övervinner allt.
Jag kör så länge jag orkar.
Underbart är det första jag tänker när jag läser det här. Lycka o glädje ändå, trots att det känns jobbigt många gånger.
SvaraRaderaDu/ni är dom mest underbara föräldrar Lisa kan ha.
En stor kram till er!!
Tack, Hella! Och kram! Det går med underbara människor som stöttar! TACK!
SvaraRaderaJag vet inte ens var jag ska börja. Det du skriver ger perspektiv. Borde ge alla perspektiv. Borde få människor att stanna upp, tänka efter, och inse. Inse att det finns större saker att bekymra sig om än att oboyen är slut, att det inte fanns rätt typ av diskmedel i butiken eller ett skavsår. Men oftast är människor för egocentrerade för att reagera och engageras. Tänker på er. Många kramar.
SvaraRaderaSå rätt Ange!
SvaraRaderaTack ch kram!